hej på er!

Idag hade jag tagit ledigt från skolan. Idag skulle vi gå på Farfar Gunnars urnsättning. Jag och mamma samåkte med min moster Anna och hennes kille Roger. Sedan träffade vi de andra vid kyrkogården.  Jag tycker att urnsättningen tillhör begravningen så därför ville jag deltaga i den.

Jag tycker att det kändes lite konstig att han verkligen låg i den där urnan, kunde inte få in det i huvudet. Jag har känt det hela tiden att det är inte verkligt, att det känns jättekonstigt men det var och är ju sanningen. Tycker även att det känns tomt när det är släktträff och att han inte är där. Det känns som att man glömt någon eller något.

Det som känns skönt är iaf att alla eller de flesta har fått säga hejdå igen och lagt en liten symbolisk bukett på graven, för vi kommer aldrig att glömma denna underbara person!

RIP, Carl -Gunnar Johansson, 1925-2010